I början av graviditeten fick jag för mig att köpa en anteckningsbok för att skriva ner tankar inför bebisens ankomst – ungefär som brev – och som sedan kan användas som en slags dokumentation över hennes liv med anekdoter, roliga citat och dagboksanteckningar. Vi har inte skrivit i den så mycket som jag hade hoppats från början, men några sidor är bättre än inga. Idag bestämde jag mig för att skriva några rader för första gången sedan hon föddes för exakt tre veckor sedan. Här är ett utdrag:
Jag älskar alla dina ansiktsuttryck och läten. Jag älskar att känna dig andas mot mitt bröst. Jag älskar att du genast blir lugn av att höra min röst. Jag älskar din lilla hand mot mig när du ammar. Jag älskar när du – med all din kraft – trycker upp ditt huvud mot min hals. Jag älskar dina uttrycksfulla ögon som nyfiket tittar på allt runtomkring dig. Jag älskar dina små händer som kramar åt mina fingrar. Jag älskar ditt mjuka, mörka hår. Jag älskar dina öron. Jag älskar minen du gör och att din kropp formar sig som en böna när du har ammat färdigt och jag flyttar dig till mitt bröst. Jag har inte ens något emot dina blöjor. Min fina, fina dotter. Tänk vad roligt vi kommer ha ihop.
Igår läste jag något fint som Emelie (Dekorativet på Instagram) hade skrivit om att bli mamma. “Nu måste jag skala ner, prioritera bort. Det är svårt, men det är också det mest självklara. För hon är nummer ett, två, tre och tusen.”. Precis så känner jag för dig, Lisen. Du är allt.
Mamma. Den finaste och svåraste rollen. Tänk att jag får kalla mig det. Det är stort. Nu ska jag gå och byta en blöja!
